Nu har jag inte gjort något inlägg på ett tag, tiden eller orken har inte funnits där, men nu känner jag att jag har något att skriva om:-) 

I måndags den 2 juli åkte vi till Värnamo camping för vi hade hyrt en stuga där,för vi skulle göra vårat årliga besök på Westernstaden High Chaparral, vi har varit där varje sommar sedan vilhelm var 1 år så det blir 10 års jubileum i år   Vädret var verkligen på vår sida, alldeles lagom varmt för att gå och strosa runt.Man kan ju undra varför man åker tillbaka år efter år,men vi gillar verkligen atmosfären som finns där, det är ingen stress, inga plastiga saker, förutom det lilla tivolit som finns, men det undviker vi så gott det går, max en karuselltur, tycker gott de kan ta bort det helt, det passar inte in.. nåväl, på med cowboyhatten och fram med revolvern  eller pilbågen  och fjäderskruden så beger vi oss till vilda västern!!! 

Här kommer lite bilder

Ines ville absolut rida, eller ska man säga sitta på en häst :-) men hon gillade det jätte mycket, i år ville hon inte att jag skulle gå med runt, hon är ju en stor tjej nu. i Indianbyn så kunde man bli ansiktsmålad och det ville Ines bli så för 20 kr så blev hon målad av en äkta indian:-) hon blev så fin <3

Något man måste göra när man är på High Chaparall det är att ta ångloket som trafikerar huvudgatan till Mexico city,  men det är en väldigt farlig tågresa för det är väldigt stor riskt att bli överfallen av rånare.

Detta året hade vi köpt till en extra sak, nämligen en kvällsaktivitet, vi skulle på Lucky Luke Afton på kvällen, vi ville göra något extra för barnen och det var kul även för oss vuxna,det bjöds på en härligt roligt och busig show och barnen blev involverade i en katt och råtta lek för att få tag på bröderna dalton som rånat banken ... Speciellt vilhelm tyckte detta var superkul, Ines tyckte det var tryggast att hålla mamma i handen, hon tyckte bröderna daltons var lite läskiga.. Sen fick vi god mat korv och hamburgare till barnen och kött och potatisallad till oss som var lite större, 
                                                                                                                             

   När kvällen var slut vid 21:30 kan jag ju säga att både barnen och vi var trötta och nöjda och vi somnade gott när vi kom gick och la oss.

Nästa dag bar det i väg hemåt men vi hann med några stopp bland annat så stannade vi till i Appladalen som är en hembygdspark i värnamo, mycket fina gamla byggnader och lite djur, getter, kaniner och höns, när ines stod vid getterna så började hon sjunga om bockarna bruse, så hon gjorde ett litet sångframträdande där <3 sen blev det lek på den fina lekplatsen som fanns där, bra att bli av med lite överskottsenergi innan det är dags att åka bil igen och det är ju inte alltid så kul för en viss tjej som heter Ines :/

sen åkte vi vidare och det blev så att vi stannade i Lagan och besökte en Älgpark och åt lite mat på en resturang. 

           detta var vår lilla mini semester och vi är mycket nöjda, det viktigaste är att man är tillsammans och njuter av det man gör, kram till er alla <3

När man tror att allt är som det ska,man brottas med sina problem i vardagen och försöker få livet att gå ihop.Helt plötsligt är allt det ingenting,något slår undan fötterna på en och man vet inte om man någonsin kan stå igen utan att vackla.......

Min kära bror 4 år äldre än mig, när jag föddes så blev han så arg, för han ville ju ha en lillebror,han tittade inte åt mig den första tiden. Men han mjuknade snart och tog hand om mig:-) så mycket minnen om hur vi lekte på tomten hemma i Backaryd, vi byggde labyrinter av kasserade hatthyllor som skulle sitta i SAAB bilar, min far jobbade med att tillverka sådana , vi gjorde komplicerade gångar och lönngångar som man kunde stänga och öppna. Hur han tog hand om sin lillebror som behövde lite mer omsorg eftersom han föddes med syrebrist.

När Henrik så småningom fick körkort och detta var ingen självklarhet att han skulle klara eftersom han hade dyselexi och stora problem med att läsa och skriva, men han klarade det tack vare att han fick göra teoriprovet muntligt. och jag kommer så väl ihåg hur stolt Henrik var när han körde sin oranga opel till Fritidsgården i Backaryd för att visa upp sin bil, då var det många som blev förvånade för de trodde inte han skulle klara det. Nu blev bilen Henriks andra hem, han älskade  att köra bil, det blev många mil och han och Johan som är lillebrodern åkte på semester tillsammans och tältade på somrarna.  Detta är ljusa minnen som man bär med sig...

Henrik var alltid snäll och omtänksam och ville alltid hjälpa till sa nästan aldrig nej ,nu i efterhand så förstår man att han hade behövt någon som hjälpt honom ,men det är svårt att be om hjälp, för svårt, speciellt om man är man och förväntas vara stark och klara sig själv....

Dagen då man fick veta vad som hänt glömmer man aldrig, det kan nog alla intyga som varit med om någon traumatisk händelse,livet blir aldrig det samma igen. 

Sönd den 30 okt 2011 ca kl 11 ringer min mor och ber oss komma till dom kl 13 för de har något viktigt att berätta, mer säger hon inte, men vi förstår att det är något allvarligt och jag kan inte förstå vad det kan vara, alla möjliga tankar far runt i huvudet om sjukdomar och så, men inte om det som det skulle visa sig vara......

Känslan som man upplever när man får veta att ens bror inte lever längre går inte att beskriva, chock. förtvivlan, gråt, vanmakt. allt blandas och man vill skrika att det stämmer inte!!!  Att får veta att han inte orkade leva längre, att han tyckte livet var för svårt och att ensamheten som han upplevde gjorde att han det blev för övermäktigt.VARFÖR VARFÖR VARFÖR sa du inget till någon av oss, frågor som vi aldrig får något svar på....

Ett brev hade han skrivit som förklarade en del,men ett brev är bara ett brev, tänk om du bara hade kommit till oss istället vi hade kunnat reda ut alla problem, det är jag säker på , men nu är det försent...... Alltid är det någon som saknas, alltid en stol mindre,ingen som busar med barnen, inga mer minnen, inga fler tacokvällar på fredagar.

Man vet inte hur skört livet är förrän det brister 

Vår Henrik kommer aldrig tillbaka och vi får försöka hantera det så gott det går för det finns inget alternativ......

Alltid saknad aldrig glömd  Henrik Augustsson

I dag så har vi varit på auktion,jag Pelle och vilhelm, Ines lämnade vi hos mormor och morfar för hon tycker det är TRÅKIGT att gå på auktion och då är det bättre både för henne och för oss att hon inte är med :-)
Vi hade verkligen tur med vädret för vid ca halv 11 så kom världens störtskur och vi kunde bara hoppas på att det skulle sluta regna när auktionen började vid 11 och som tur är gjorde de det, lite besvärligt är det ju när man har saker utomhus.Jag måste säga att jag är imponerad över dem som sköter utropen och bokförningen när de säljer, för det går undan och det gäller att vara med och se vem som bjudit högst.

Pelle var sugen på att köpa en röjsåg, det fanns tre stycken, men det blev ingen av dem, den första bjöd han inte på och de två andra blev för dyra så han hoppa av. Och vi ville köpa 5 zinkspannar  men det var det fler som ville :-) så det blev inget med det heller :-) Men vi köpte ett parasoll, alldeles nytt för 160 kr och lite gamla konserveringsburkar som vi ska sälja på loppisen, sen fick pelle tag på ett par huggarstövlar, han har inte haft några sen de han hade blev stulna vid inbrottet vi hade förra sommaren:( men nu bjöd han på en låda med stövlar och i den fanns ett par i rätt storlek, de var bara avklippta lite i skaftet, men det gjorde inget för man har ju byxorna över och det är ju viktigast med stålhättan;Annars får man ge ca 800-1500 för ett par nya.
Nu var vi rätt så nöjda med våra inköp och Vilhelm tyckte att det var bra, fanns ju ändå inget till honom :/

Så vi åkte vidare och det blev till Kvarnen i Knällsberg 

 
Efter kladdkaka med grädde och en regnskur gick vi ut.

Här var det lummigt

   
En jättelönn

   
Vackra rosor på stam

 
Liljor

 
Jersmin

r  

När vi kom hem vid halv tre så kom Mor och Far med Ines och de hade med sig bullar så vi fikade en gång till och sen hjälpte far till att rensa lite ogräs i trädgårdslandet, bra med lite hjälp. sen när de åkte hem så var det dags att tänka på kvällsmat och det blev panpizza med tomatpure  skinka och ost och egengjord vitlökssås  och det gick hem hos alla även kompisen som sover över här i natt, nej nu blir det sängen ska upp tidigt med Ines i morgon är dagis för henne och jobb för mig.

Igår var det midsommarafton och det firades hemma med nypotatis matjesill, skinka, grädde, gräddfil, lingon och gräslök. Vilhelm äter skinka för han gillar inte sill, men det gör Ines, hon är alltid intresserad av att smaka nya saker och det är roligt.

 Kl tre blev det en tripp till Lunnabacken där det blev dans kring stången, fast det var bara ines som sprang fram när det kallades upp till dans, hon hade nyss fått en glass och satt och åt den tillsammans med en kompis en bit i från oss på en bänk. men den fick Pelle ta över. Sen när dansen var slut så sa hon - mamma varför tvingade du mig att dansa?! Hm lilla vän hur tänker du nu undrade jag, det var ju du som kom springande helt av dig själv,här tvingas ingen till dans,det gör man bara om man vill och du verkade ha väldigt roligt:-)

Vi hade verkligen tur med vädret, lite mulet men uppehåll, något stänk men det blev inget mer just då.
Efter dansen åkte vi hem för att äta jordgubbar, Ines somnade i bilen så hon fick sova en stund i soffan. Medan jordgubbarna avnjöts med vispad grädde tittade vi på happy feet 2 som vi hyrde på viasat. Bra att vi inte skulle grilla för sen började regnet skvala och det var riktigt mysigt att sitta inne i soffan.

Så skönt att bara ta det lugnt och slappa, jag får passa på nu för på månd börjar jag jobba, men det blir kul,skönt att ha ett shema att gå på. 

Men det blir på månd det, i dag är det idag och vi har loppisen öppen så det blir en dag i hemmets "lugna" vrå...

I dag så var det äntligen dags att åka och hämta hem Vilhelm från lägret som han har varit på, på Senoren. Så när Pelle vaknade vid 12 så gjorde vi oss iordning för att åka, vi skulle inte vara på senoren förränn kl 17 fast vi tänkte ta det lugnt och inte stressa. 

Så vi åkte till Kallinge först och åt lite mat 

Ines och jag åt kebabtallrik och Pelle tog en pizza som hette kallingespecial, sen efter det så åkte vi till SLANTEN som är en second hand affär och tittade på kläder, jag hittade lite kläder till Ines och en tunika och klänning till mig.
Men nu är det verkligen dags att styra kosan mot Karlskrona och Senoren. 

När vi kört över bron till Senoren så stannar vi och tar en glass och Ines får leka en stund på lekplatsen som finns där.

Nu är vi nära vår kära lilla pojk så nu måste vi skynda oss!!!!

 
en mycket trött men nöjd Vilhelm 

 
Ines hittade en kompis och provade den häftiga gungan

 
Och cyklarna 

 
en liten promenad ner till havet, där barnen har badat.

Vi var med på en samling där de berättade vad de hade gjort på lägret och vi fick se en musikvideo och bildspel som barnen jobbat med sen delades det ut pris till bästa patrull, och efter det serverades det mat och det var en hel buffe med massa rätter  mycket gott:) 
När man går runt på senoren så kommer det mycket minnen från när man själv var på läger där och det känns konstigt att man själv har barn som gör det nu men samtidigt väldigt roligt att han nu får möjlighet att göra det, hoppas det blir många fler läger där och det verkar inte omöligt med tanke på att han redan innan han ens checkat in på lördagen ville åka på nästa års läger!!!

Har hittat ett program som heter Photo Scape där man kan göra sina fina bilder ännu finare och jag bara älskar det, håller fortfarande att lära mig :-) men några har jag lyckats skapa!

Ett på min fina tjej    

Ett på min fina kille  

Och ett på dom tillsammans  

Är så otroligt tacksam över att ha barnen i mitt liv, alla dagar är värdefulla även de som är mindre roliga med tjat och bråk mellan syskonen. Vi lever tillsammans och växer tillsammans och lär oss tillsammans

Nu skulle jag vilja skriva lite om detta med att få barn eller skaffa barn som en del väljer att utrycka sig.

Barn är en gåva som man får om man har tur och ens kropp fungerar som det är tänkt och det gäller både kvinnan och mannen. Jag hade aldrig tänkt tanken att jag skulle ha svårt att få barn när jag skulle komma till den tiden i mitt liv, snarare trodde jag att här gäller det att va försiktig, barn blir till så lätt..

Men efter att jag gift mig med Pelle så tänkte vi efter ett tag att vi provar, blir det så blir det....men det blev inget, ja ja det kan ta tid  ett år får man vänta. Ett år är lång tid och många besvikelser och tårar varje månad när det lilla hopp man haft försvinner.... Man börjar fundera varför blir det inget,det är något fel på mig.

Man söker hjälp fast det tar emot, det blir tempkurvor och piller som ska göra så man får ägglossning ifall man inte har det varje månad...hela ens tid kretsar kring att bli med barn. Det är så svårt att se andra med stora magar och gå i affärer och se alla gulliga bebiskläder man vill titta men det är för ångestfyllt att göra det för man vet inte när eller  om man får göra det på riktigt..

Den hjälp vi fick i början var väl inte mycket att hänga i julgranen då alla prover var bra, de tyckte att ni är ju unga, de kommer snart att lyckas..

Så tiden går, men så kommer det sig att Pelle får lämna ytterligare ett spermaprov och en dag när jag står i köket så ringer telefonen och det är Urologen  som ringer och säger - Detta ser inte bra ut, det finns nästan inga spermier och de som finns rör sig nästan inte.... Det var som om marken öppnade sig under mig. Det visade sig att han hade en inflammation som heter prostatit och den hade säkert funnits där länge men gradvis blivit värre, därför hade den inte synts på proverna tidigare. Så nu fick Pelle äta stark antibiotika  i flera månader för att häva infektionen och förhoppningsvis göra spermierna pigga och arlerta igen

Men så i Juli 2001 så hände något, Vi hade varit på semester i Kolmården och kom hem och skulle köra och hämta vår katt Zelda som vi hade hos en uppfödare för vi hade tänkt ta kattungar på henne. Jag fick ett infall att gå och köpa ett grav test innan vi skulle åka, fråga mig inte varför..men ialla fall jag tog testet och det var POSITIVT    Äntligen kunde det vara sant efter denna långa tid.....men det va det. Resan till uppfödaren var mycket omtumlande och man gick som på moln ända tills illamåendet satte in :-) Men det var bara Vilhelm som berättade att han va där inne.

Efter diverse graviditetskrämpor och lite oro så var det dags för Vilhelm att titta ut, fast vi viste ju inte att det var en liten Vilhelm då förståss...

 
Här ligger jag på Kalmar bb den 30 mars 2002

Barnlöshet är ett stort problem för många men det är ett dolt problem och många vågar inte prata om det, fast det uppmärksammas mer och mer och det är bra, det finns oftast hjälp att få.

Fotade lite blommor i trädgården i dag, även om det mest frodas ogräs så lyckades jag hitta lite blommor :-D




Smörblomma

 
   
smultronen är på gång, Ines fick smaka denna, i morgon har vi fler att plocka!!




Glömt vad denna heter Kanske var det stormhatt?





Ett hav av lupiner, dom frodas i trädgården



Vår fina lönn!!



Och här kommer en annan BLOMMA  Nämligen Ines, hon tog sig en liten hoppstund på mattan och vi passade på att ta lite fina kort, blev så nöjd med dom <3



Till sist två bilder som blev så fina


      

Hej så länge, nu ska jag fundera lite på mitt näst blogginlägg, jag tror jag vet vad jag ska skriva om....