Nu skulle jag vilja skriva lite om detta med att få barn eller skaffa barn som en del väljer att utrycka sig.

Barn är en gåva som man får om man har tur och ens kropp fungerar som det är tänkt och det gäller både kvinnan och mannen. Jag hade aldrig tänkt tanken att jag skulle ha svårt att få barn när jag skulle komma till den tiden i mitt liv, snarare trodde jag att här gäller det att va försiktig, barn blir till så lätt..

Men efter att jag gift mig med Pelle så tänkte vi efter ett tag att vi provar, blir det så blir det....men det blev inget, ja ja det kan ta tid  ett år får man vänta. Ett år är lång tid och många besvikelser och tårar varje månad när det lilla hopp man haft försvinner.... Man börjar fundera varför blir det inget,det är något fel på mig.

Man söker hjälp fast det tar emot, det blir tempkurvor och piller som ska göra så man får ägglossning ifall man inte har det varje månad...hela ens tid kretsar kring att bli med barn. Det är så svårt att se andra med stora magar och gå i affärer och se alla gulliga bebiskläder man vill titta men det är för ångestfyllt att göra det för man vet inte när eller  om man får göra det på riktigt..

Den hjälp vi fick i början var väl inte mycket att hänga i julgranen då alla prover var bra, de tyckte att ni är ju unga, de kommer snart att lyckas..

Så tiden går, men så kommer det sig att Pelle får lämna ytterligare ett spermaprov och en dag när jag står i köket så ringer telefonen och det är Urologen  som ringer och säger - Detta ser inte bra ut, det finns nästan inga spermier och de som finns rör sig nästan inte.... Det var som om marken öppnade sig under mig. Det visade sig att han hade en inflammation som heter prostatit och den hade säkert funnits där länge men gradvis blivit värre, därför hade den inte synts på proverna tidigare. Så nu fick Pelle äta stark antibiotika  i flera månader för att häva infektionen och förhoppningsvis göra spermierna pigga och arlerta igen

Men så i Juli 2001 så hände något, Vi hade varit på semester i Kolmården och kom hem och skulle köra och hämta vår katt Zelda som vi hade hos en uppfödare för vi hade tänkt ta kattungar på henne. Jag fick ett infall att gå och köpa ett grav test innan vi skulle åka, fråga mig inte varför..men ialla fall jag tog testet och det var POSITIVT    Äntligen kunde det vara sant efter denna långa tid.....men det va det. Resan till uppfödaren var mycket omtumlande och man gick som på moln ända tills illamåendet satte in :-) Men det var bara Vilhelm som berättade att han va där inne.

Efter diverse graviditetskrämpor och lite oro så var det dags för Vilhelm att titta ut, fast vi viste ju inte att det var en liten Vilhelm då förståss...

 
Här ligger jag på Kalmar bb den 30 mars 2002

Barnlöshet är ett stort problem för många men det är ett dolt problem och många vågar inte prata om det, fast det uppmärksammas mer och mer och det är bra, det finns oftast hjälp att få.